Strange fascination, fascinating me,
Changes are taking the pace I'm going through Changes - Hunky Dory (1971) David Bowie
David Bowie, varför är ingen som du? Det hade väl i och för sig varit lite tråkigt...
Hade riktigt trevlig helg, först med "skolledigt" på fredagen då det inte gick att ta sig till skolan, sen Graceannes födelsedagsmiddag och på lördagen otroligt trevligt hos Johanna. Igår var det alla hjärtans dag och då körde jag, Johanna och Matilda en låt som heter You av The Pretty Reckless i kafeterian vilket var väldigt roligt. Dagen är egentligen inte så särskild tycker jag, men ändå en fin hyllning till kärlek och samhörighet.
Imorgon sker min första körlektion. Det pirrar lite i magen som det bör göra när man ska prova något nytt. Kört på Irland har jag gjort tidigare men detta är "på riktigt". Ledig imorgon också, dagen lär spenderas pluggandes eller plinkandes på gitarren. Eller kanske sjungandes några toner. Det återstår att se.
Då jag inte har en inkomst hindrades jag att boka utlandsresa med vänner. En god vän sa att hon planerade att åka till London vilket tog fram en längtan efter denna stad. Jag har aldrig varit där, men jag vill känna atmosfären, gå på marknader, suga in musikhistorien och fotbollskärleken. En dag.
Use your eyes, the world goes and flutters by Use your eyes, you'll know you are Boy Lilikoi - Go(2010) Jónsi
Förra söndagen fyllde Matilda 18 år, så på lördagen var det fest vilket var otroligt kul. Många vänner, flera nya.
På alla hjärtans dag ska jag och två tjejer till uppträda i kafeterian. Vi har övat massa och nu börjar det låta riktigt fint. Alltid blandade känslor till denna dag dock, då jag aldrig haft den där speciella att dela den med. Däremot ger denna dag en påminnelse att ge vänner en extra lång kram eller flera.
Jag var riktigt irriterad för en stund sen. Egentligen bara för en småsak, men jag är spänd för tillfället, och lite stressad då kombinationen skola, häst, plugg, vänner, familj och körkortsplugg är lite mycket för tillfället. Samtidigt är det komplicerat i vissa delar på det sociala planet, och den konstanta att räcka till men samtidigt vara sig själv tynger av någon anledning lite extra när annat också tynger. En god vän sa dock just till mig att ta det lugnt och lyssna på bra musik. Denna låt, Sigur Ros - Ny Batteri, får pulsen att sakta ned och klumpen i magen att minska.
Har idag pratat om att svenskar under fasaden egentligen är ganska deprimerade, en del på grund av mörkret och kylan. Jag gillar denna årstid men våren och sommaren lockar, då man kan vara ute när man vill, bara för att sitta ute ensam med gitarren, att ta en promenad bara för att tänka, att umgås med vänner, att festa ute i kvällsvärmen, eller göra något stort som att gå på festival. Jónsi - Boy Lilikoi får mig att tänka på varmare tider.
Underbart filosofisk, men det behövs ibland. Au revoir.